Slut i huvudet efter intervju

Ibland har man tur! Jag är ju väldigt kräsen av mig när det kommer till att välja familj och nöjer mig inte med något som känns halvbra. Därför hade jag inga jättehöga förhoppningar inför intervjun med Chicago-familjen. Men jag satt precis och Skypeade med föräldrarna i en halvtimme och de var riktigt härliga! De är ganska så unga, väldigt avslappnade och lätta att prata med. Pappan höll sig mest lite i bakgrunden men hoppade in med en fråga då och då. Han är tydligen bortrest med jobbet relativt mycket. Mamman kommer vara hemma med den nyfödda bebisen i ca 2-3 månader. Hennes mamma skulle även bo i huset de första veckorna och hjälpa till med bebisen. Så det skulle bli en övergångsperiod där. Sonen skulle börja i "förskola" tre timmar om dagen från och med September så jag kommer främst att ta hand om bebisen.  Låter bara härligt enligt mig. Tänk va mysigt att gå med barnvagnen på Chicagos gator och shoppa eller äta på restaurang med en annan au pair-kompis! Det enda jag kanske inte ser fram emot så mycket är att behöva sätta mig på ett flygplan till Chicago bara ett par dagar efter att jag har landat i New York. Låter som en jobbig resa.

Men jag och mamman ska Skypea igen på tisdag så jag får träffa deras son som är strax under 2 år. Och så kommer hon ge mig en rundtur av huset och den nyrenoverade källaren där "mitt" sovrum och bad/duschrum finns. Jag förklarade situationen med New Jersey-familjen och ska hålla de uppdaterade om det såklart. Känns skönt att ha ett alternativ som känns helt rätt ifall att det första inte fungerar.

Nu får det ta och bli sommar igen...