tisdag 25 mars 2014

Andra Skype-samtalet

Snackade med mamman och sonen på Skype för ett par timmar sen. Vilken lättsam liten individ han är! Även fast han var lite blyg i början så log han för fullt, vinkade till mig och visade mig sina leksaker. I slutet fick jag till och med ett antal slängpussar och "ciao ciao" hahaha... som sagt, han snackar spanska den lilla rackaren.

Jag fick se barnens sovrum, köket, matsalen, lekrummet och au pairens sovrum. Det såg bara bra ut! Och det fanns dessutom en separat ingång där nere i källaren så om jag kommer hem sent en kväll så slipper jag störa familjen. Bebisen kommer i början/mitten på maj och då kommer föräldrarnas mammor att vara där ett par veckor vardera. Så jag kommer åka dit i slutet på juni/början på juli om vi tackar ja till varandra. De är väldigt nya i processen och jag är den första au pairen de har pratat med, men vi klickar så bra att de för tillfället inte verkar intresserade av någon annan. Mamman mejlade mig precis och sa att både hon och maken tycker jag skulle passa väldigt bra i deras familj. Hon skrev att de skulle köpa mobiltelefon och buss/tågpass åt mig. Det är ett bra område att cykla i och de har till och med någon slags cykelklubb där som de skulle betala medlemskap hos om jag vill ha det. Familjen har egna cyklar som jag kan få låna. Tydligen så är det en hel del konserter och festivaler i Chicago på somrarna så om jag vill gå på något sånt så bjuder familjen gärna på det säger dem.

Har jag inte fått svar på mitt mejl till New Jersey familjen ikväll så mejlar jag igen. Nu har det gått fyra dagar sedan jag skrev så det börjar se rätt ohövligt ut från deras sida. De är otroligt gulliga så jag tror absolut inte att de menar något illa. Men jag skrev i mejlet att jag fortfarande inte hade hittat någon annan familj som jag gillar lika mycket som dem, men nu har ju Chicago-familjen dykt upp. "Brad" skulle få reda på inom två veckor om huruvida han får behålla jobbet eller inte och nu har det gått tre veckor. Det enklaste vore såklart om de sa "tyvärr, han fick inte behålla jobbet". Då tackar jag ja till Chicago-familjen. Det svåra blir om jag måste välja mellan familjerna. Då har jag ärligt talat ingen aning om hur jag gör.

De senaste veckorna har jag sett flera avsnitt av "I love Lucy". Blev förvånad över hur otroligt modern serien var trots att den gick för så länge sedan. Den var verkligen banbrytande för kvinnor då Lucille Balls karaktär inte hade några problem med att stå upp emot sin man och göra det hon ville. I serien lämnar hon bland annat livet som hemmafru för att arbeta och hon var den första kvinnan på TV som var gravid. De fick kämpa för att få igenom de avsnitten för tittarna kunde ju bli förolämpade... (hehe). Allt detta blandades med fantastiskt roliga scener där Lucys fascination för kändisar och hennes ograciösa klumpighet satte henne i knipa. Väl värt att se!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar