På rosornas ö

Jag håller ju på och skriver en lista på saker jag vill göra efter att jag kommit hem från USA. Det är sånt som jag har velat göra i flera år men nu samlar jag allt på ett ställe så jag kan bocka av det vart eftersom. När man bara lever en gång så får man väl lov att vara lite organiserad så att inte tiden rinner iväg och man en dag står där utan några uppfyllda drömmar, tänker jag. En av de grejer som jag vill göra är att besöka medeltidsveckan i Visby!

Ikväll såg jag en väldigt fin dokumentär om just detta. Ända sedan jag upptäckte Gycklargruppen TRiX för åtta år sedan så har jag velat åka dit. Om ni inte vet vilka de är så kan jag säga att de är Västerås stolthet! I sann medeltida anda uppträder de året runt med eld, styltor, poi, teater och mycket mer. Gycklargruppen TRiX åker varje sommar ner till medeltidsveckan i Visby och är en av huvudakterna där. Under den här veckan träffas tusentals människor och äter, dricker och lever som man gjorde på den tiden. Jag har varit på Gotland ett par veckor av mitt liv, innan jag ens visste att medeltidsveckan fanns. Det var strax innan jag skulle fylla nio år och jag minns att det kändes som att kliva rätt in i Pippi Långstrump och Bröderna Lejonhjärtas världar. Det var som en perfekt blandning av de två.

Samma gemenskap som grundar sig i ett utanförskap som jag har känt inom rockvärlden verkar också finnas inom den här kulturen. Det är trots allt inte jättevanligt med personer som går runt med riddarhjälm och träsvärd i Stockholms innerstad. Om man då gillar sånt så kan man lätt känna sig fånig om man gör det helt själv. Precis som att jag känner mig lite fånig ibland som har på mig rätt extrema rockkläder när jag inte har någon annan rockälskare med mig. Man blir ju helt plötsligt någon som folk tittar snett på trots att jag innerst inne är en helt vanlig tjej. Det är lätt att säga att man ska strunta i folks fördomar och åsikter och något annat att faktiskt göra det.

Men det är inte bara utanförskapsgrejen som drar mig till detta. Som historieälskare så dras jag gärna till den här typen av miljöer. Jag går mer än gärna på historievandringar och gör utflykter till gamla byggnader och slott. Men det är en sak att läsa böcker och besöka platser där saker har hänt och en annan att faktiskt kliva in i en roll och tillsammans med tusentals andra människor låtsas att man befinner sig på medeltiden. När så många människor gör det samtidigt så kan jag tänka mig att det känns underbart äkta. Den enkelheten som fanns på den tiden saknar jag i min vardag. Titta på hur vi förstör planeten genom att vi använder för mycket av dess resurser. Och mät din puls nästa gång datorn krånglar så mycket att du vill slänga den i väggen. Då kommer nog även du tycka att världen borde vara lite enklare. Att vi borde leva lite mera med naturen istället för emot den. Se gärna den här dokumentären och dröm dig bort en stund...

TRiX på Västerås kulturnatt 2012