Flashback till gymnasiet

I lördags hade jag en återföreningsfest för min gamla gymnasieklass. Bara en tredjedel dök upp men det var mer än nog! Vi hade så otroligt trevligt så jag ångrar inte en sekund att jag anordnade det. Fast från och med att alla skiljdes åt så kändes det plötsligt overkligt, som att det inte hade hänt. Det känns som att jag drömde alltihop. Det är en intressant känsla att först spendera nästan varenda dag tillsammans i två år, vissa tre år, och sedan inte träffa varandra igen på fem år. Plötsligt har man de ansiktena framför sig igen, bara det att vi alla är lite vuxnare och lite mognare nu.

Medan många andra skulle springa åt andra hållet när det blir tal om klassåterträff så är de flesta i vår klass positiva till det. Vi är väldigt olika personer och är starka som individer så de flesta av oss umgås inte längre. Men det är det fina med den här gruppen, att vi inte tycker det känns jobbigt att skiljas åt för vi vet att vi kommer träffas igen och att allt då kommer vara precis som det alltid har varit mellan oss. De här fem åren har sprungit iväg och plötsligt inser jag hur kort tid det var vi gick tillsammans på gymnasiet. Ändå hann vi med så mycket. Det är fantastiskt hur en så kort tid kan innehålla så mycket och lägga en grund för något så fint.

Vi blev totalt 10 personer (av ca 30 st). Det blev pajer i stora lass, bildspel som väckte minnen, tipspromenad om vår gymnasietid, mycket skratt och lite utgång. Jag hade egentligen inte tänkt gå ut då det inte är riktigt min grej längre. Men vi hade så trevligt att jag hängde på en stund. Men där splittrades vi ganska snabbt då vi som sagt är rätt olika individer så jag var nöjd med att gå hem efter knappt en halvtimme. Nu pratas det redan om en till träff redan i juni. Det är då vi egentligen firar fem år sedan vi tog studenten från samhällsprogrammet, så då hoppas jag att få träffa fler av mina gamla klasskamrater!

Jag kunde inte ha fått trevligare gäster än såhär i lördags!