"Inte den som har mycket är rik, utan den som ger mycket" - Erich Fromm

I somras läste nog de flesta den här nyheten. Jag förstår grejen. Att bara anta att en person inte har pengar är fruktansvärt fult gjort oavsett om det är på grund av fördomar om klädstil, hudfärg eller något annat. Rasism är bland det värsta jag vet och jag tål det inte. Men det finns en sak som ligger ungefär lika högt upp på den listan. Och det är det faktum att en person på riktigt kan gå in i en butik och säga "Hej, jag skulle vilja kolla på den där väskan som är värd 250 000 kronor, tack!".
?????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????


INGEN väska är värd så mycket pengar. INGEN. Det spelar ingen roll om den är gjord av Malirikets finaste medeltida guld och graverad med ädelstenar tagna från Tutankhamons mumiekista. Folk ligger på gatorna och svälter samtidigt som Oprah, som har gjort så mycket gott för andra människor, tycker att hon kan lägga en sån stor summa pengar på en liten väska. Hur prioriterar man då? Det var en principsak att hon självklart skulle få titta på väskan. Men har man så mycket pengar att man knappt vet vart man ska lägga dem så kanske man ska skära ner på sin egen lön och ge ännu mer pengar till de fattiga än vad man redan gör. För uppenbarligen räcker inte det som redan ges. Ja för man kan faktiskt välja att inte ta emot pengarna. Det är inget tvång. Jag gillar Uruguays president José Mujica som skänker bort 90% av sin enorma lön varje månad. Den karln verkar vettig.

Jag bryr mig inte om hur väskan såg ut. 

Jag hade gett 500 kr för den. Max.