Good news from

Då var det min tur att få ett mejl där det stod "Good news from Cultural Care"! Tydligen så har mina värdföräldrar skrivit klart profilen idag för bara några timmar efter att jag hade mejlat och ändrat resedatum så var allting klart. Nu har det ÄNTLIGEN blivit verkligt för mig och jag LÄNGTAR efter att få åka!! Det har varit en 7 månader lång resa att sig hit. Och då räknar jag inte ens med att jag skrev min ansökan under hela förra sommaren. Kan knappt tro att det är klart men jag vet nu exakt vart jag ska bo någonstans och när jag ska åka.

23 augusti - Jag kom in på programmet

22 mars - Jag matchades jag med familjen

23 mars - Jag Skypeade med värdföräldrarna för första gången

25 mars - Jag Skypeade med mamman och fick träffa sonen för första gången

27 mars - Vi tackade ja till varandra

28 mars - Matchningsmejlet från CC kom

23 juni - Jag anländer på au pair skolan i New York

27 juni - Jag anländer hos värdfamiljen i Chicago, Illinois

Den här familjen tokälskar att resa. Pappan har varit i 49 av USA:s 50 stater. Lillpojken har till och med hunnit besöka 20 stycken stater också. Mamman har rest till mer än 35 länder, bott i England, Australien och varit skidinstruktör i Schweiz! och besökt både Uppsala och Stockholm. Så hon kan ju redan en del om den svenska kulturen, vilket gör det lite extra klurigt att hitta på bra presenter. Men det löser sig!

Bebisen beräknas födas i mitten på maj så den första tiden kommer jag dela ansvaret för barnen med mamman. Men i September tar jag över allt ansvar. Då kommer pojken gå i förskola tre timmar varje förmiddag, sen hämtar jag honom strax innan lunch och hittar på aktiviteter tills det är dags för eftermiddagsvilan. Just nu sover han två gånger per dag men det ska de försöka ändra på innan jag kommer. För att vara så liten så har han många roliga aktiviteter på gång. Musikklasser, gymnastik, lekgrupper osv!

Jag gillar att de gör storkok ungefär en gång i veckan så sonens mat är oftast klar att ta fram och värma. Skönt för mig som är vegetarian att slippa laga till kött hela tiden! Jag har inget emot att göra enklare grejer men det är ju inte direkt min favoritsyssla ;) Familjen är katolsk men det är inget som styr deras liv så värst mycket, som mest går de till kyrkan ibland och lär sonen att be en bön innan maten.

Varje söndag under sommar/höstmånaderna har de en bondmarknad i närheten av där de bor. Låter urmysigt att gå dit. De bor dessutom nära stranden vilket jag verkligen inte tänker klaga på. Vi har tillsammans bestämt att jag inte kommer använda bilen på fritiden för de bor trots allt i centrum av Chicago där det finns gott om transportmedel. Som mest kommer jag köra för att hämta pojken på förskolan varje vardag. Då måste jag tydligen ut på en stor väg men med lite övning så ska det inte vara nå problem.

Pratade precis med Frida och kom fram till att vi kommer bo bara 10 minuter från varandra!! Så himla skönt att ha någon i närheten som verkar väldigt schysst och som redan har gått igenom allt det här och kan ge råd. Nu har jag så himla mycket att förbereda, men ska kolla listan som jag förberedde för ett tag sedan och finslipa den lite...

Vi ska tacka ja till varandra!!!

Jag är väldigt glad just nu! Och ändå helt oförmögen att ta in vad jag har gjort idag. Jag skrev till familjen och sa att jag gärna blir deras au pair om de vill ha mig. Var lite nervös när jag skrev det, men jag har verkligen inte en enda anledning till att tacka nej så det var bara att köra. De svarade med att de självklart vill ha mig som au pair och att de ser fram emot att ha mig där som en del av familjen! CC vet om att vi vill tacka ja till varandra. Vi ska bara bestämma mitt resedatum och familjen ska färdigställa sin profil först.

Jag frågade mamman om hur mycket jag får skriva om dem på bloggen. På vissa bloggar skriver ju au pairerna påhittade namn på familjemedlemmarna och i vissa fall lägger de inte upp bilder på familjen alls. Jag har hållit tummarna för att de här föräldrarna ska tycka det är okej att jag lägger upp bilder, för det är ju så himla kul att få dela med sig av ens vardag. Mamman sa att hon skulle prata med sin make om det, men att det troligen inte kommer vara nå problem då de båda använder sociala medier väldigt mycket. Yay! :D

Det blev ett Nej och det blev ett Ja

Efter att ha skrivit till New Jersey-familjen och frågat om de fått mitt mejl så fick jag svar från "Brad" nyss. Han beklagade att han inte kunde ge mig något bättre svar än tidigare. Det är fortfarande väldigt oklart om han får behålla jobbet eller inte. Han tyckte det var jättetråkigt för de gillar verkligen mig och tror att jag kommer bli en fantastiskt bra au pair (alla fina komplimanger gjorde det knappast lättare att säga hej då). De ville fortfarande att jag skulle jobba för dem om allt löste sig. Men eftersom att situationen var så oklar och sommaren närmar sig så berättade jag om Chicago-familjen. Jag skrev att "Brad" och "Jakes" barn är bra lyckligt lottade som har dem som föräldrar och att jag önskar dom allt gott i framtiden. Jag har inte berättat alls mycket om denna familj så nu när det hela är över så vill jag ge er en bild av dem.

Två 41-åriga män som har en dotter (snart 2 år) och en son (ett halvår gammal). De har precis flyttat till ett fint familjehus som har tennisbana (vi skrattade åt att varken jag eller dem ens spelar tennis) och planer på pool i trädgården. "Brad" och "Jake" har bott i England i 16 år, där "Jake" är född, men efter att ha skaffat barn så flyttade de till "Brads" hemland USA istället. Barnen är födda i Kanada och jag tror de är surrogatbarn, frågade aldrig för det kändes inte brådskande att ta upp. De har båda varit engagerade i politik för att skapa en värld där alla är lika mycket värda. Vi hade löjligt mycket gemensamt. Jag kan inte säga ett enda ont ord om dem. Jag hade bott i en liten stuga i trädgården och om dagarna befunnit mig inne i det stora huset och hjälp "Jake" med barnen. Jag hade så gärna följt med på lekträffar, något "Jake" såg fram emot då det mest är mammor där och han kände sig lite ensam. Utan en vuxen att prata med blir ens hjärna lätt understimulerad. Så jag hoppas att de får en au pair till slut för jag vet hur trött man blir i huvudet av att vara hemma själv med två barn om dagarna.

Jag mejlade Chicago-familjen direkt efter och sa att jag behöver lite tid på mig den här veckan för att smälta allt som har hänt. Men att jag än så länge inte ser någon anledning till att tacka nej till dem! Så jag ska höra av mig när jag har fått andas lite. Jag har ju spenderat flera veckor med att drömma om hur livet i New Jersey/New York kommer se ut. Nu kommer jag inte ens befinna mig i närheten av det! Jag har hört mycket bra om Chicago genom åren så är säker på att det kommer bli bra. Men ni som redan är där som au pairer för gärna berätta om era intryck av stället! Jag vet att jag har i alla fall Frida där borta, som jag har pratat med några gånger :)

Andra Skype-samtalet

Snackade med mamman och sonen på Skype för ett par timmar sen. Vilken lättsam liten individ han är! Även fast han var lite blyg i början så log han för fullt, vinkade till mig och visade mig sina leksaker. I slutet fick jag till och med ett antal slängpussar och "ciao ciao" hahaha... som sagt, han snackar spanska den lilla rackaren.

Jag fick se barnens sovrum, köket, matsalen, lekrummet och au pairens sovrum. Det såg bara bra ut! Och det fanns dessutom en separat ingång där nere i källaren så om jag kommer hem sent en kväll så slipper jag störa familjen. Bebisen kommer i början/mitten på maj och då kommer föräldrarnas mammor att vara där ett par veckor vardera. Så jag kommer åka dit i slutet på juni/början på juli om vi tackar ja till varandra. De är väldigt nya i processen och jag är den första au pairen de har pratat med, men vi klickar så bra att de för tillfället inte verkar intresserade av någon annan. Mamman mejlade mig precis och sa att både hon och maken tycker jag skulle passa väldigt bra i deras familj. Hon skrev att de skulle köpa mobiltelefon och buss/tågpass åt mig. Det är ett bra område att cykla i och de har till och med någon slags cykelklubb där som de skulle betala medlemskap hos om jag vill ha det. Familjen har egna cyklar som jag kan få låna. Tydligen så är det en hel del konserter och festivaler i Chicago på somrarna så om jag vill gå på något sånt så bjuder familjen gärna på det säger dem.

Har jag inte fått svar på mitt mejl till New Jersey familjen ikväll så mejlar jag igen. Nu har det gått fyra dagar sedan jag skrev så det börjar se rätt ohövligt ut från deras sida. De är otroligt gulliga så jag tror absolut inte att de menar något illa. Men jag skrev i mejlet att jag fortfarande inte hade hittat någon annan familj som jag gillar lika mycket som dem, men nu har ju Chicago-familjen dykt upp. "Brad" skulle få reda på inom två veckor om huruvida han får behålla jobbet eller inte och nu har det gått tre veckor. Det enklaste vore såklart om de sa "tyvärr, han fick inte behålla jobbet". Då tackar jag ja till Chicago-familjen. Det svåra blir om jag måste välja mellan familjerna. Då har jag ärligt talat ingen aning om hur jag gör.

De senaste veckorna har jag sett flera avsnitt av "I love Lucy". Blev förvånad över hur otroligt modern serien var trots att den gick för så länge sedan. Den var verkligen banbrytande för kvinnor då Lucille Balls karaktär inte hade några problem med att stå upp emot sin man och göra det hon ville. I serien lämnar hon bland annat livet som hemmafru för att arbeta och hon var den första kvinnan på TV som var gravid. De fick kämpa för att få igenom de avsnitten för tittarna kunde ju bli förolämpade... (hehe). Allt detta blandades med fantastiskt roliga scener där Lucys fascination för kändisar och hennes ograciösa klumpighet satte henne i knipa. Väl värt att se!!!

Slut i huvudet efter intervju

Ibland har man tur! Jag är ju väldigt kräsen av mig när det kommer till att välja familj och nöjer mig inte med något som känns halvbra. Därför hade jag inga jättehöga förhoppningar inför intervjun med Chicago-familjen. Men jag satt precis och Skypeade med föräldrarna i en halvtimme och de var riktigt härliga! De är ganska så unga, väldigt avslappnade och lätta att prata med. Pappan höll sig mest lite i bakgrunden men hoppade in med en fråga då och då. Han är tydligen bortrest med jobbet relativt mycket. Mamman kommer vara hemma med den nyfödda bebisen i ca 2-3 månader. Hennes mamma skulle även bo i huset de första veckorna och hjälpa till med bebisen. Så det skulle bli en övergångsperiod där. Sonen skulle börja i "förskola" tre timmar om dagen från och med September så jag kommer främst att ta hand om bebisen.  Låter bara härligt enligt mig. Tänk va mysigt att gå med barnvagnen på Chicagos gator och shoppa eller äta på restaurang med en annan au pair-kompis! Det enda jag kanske inte ser fram emot så mycket är att behöva sätta mig på ett flygplan till Chicago bara ett par dagar efter att jag har landat i New York. Låter som en jobbig resa.

Men jag och mamman ska Skypea igen på tisdag så jag får träffa deras son som är strax under 2 år. Och så kommer hon ge mig en rundtur av huset och den nyrenoverade källaren där "mitt" sovrum och bad/duschrum finns. Jag förklarade situationen med New Jersey-familjen och ska hålla de uppdaterade om det såklart. Känns skönt att ha ett alternativ som känns helt rätt ifall att det första inte fungerar.

Nu får det ta och bli sommar igen...

En släkforskares väntan

Ugh, för varje stund som går utan att få svar av familjen så blir jag bara mer och mer nervös xD Är jobbigt att inte veta om jag ska ställa in mig på att åka till USA eller inte. De senaste veckorna har jag helt tappat visionen för att vara au pair där på grund av att allt är så oklart. Igår mejlade Chicago-familjen mig och bad om en intervju så vi ska snacka via Skype imorgon kväll. Såvida inte New Jersey-familjen skriver och säger att "Brad" har fått behålla jobbet såklart.

Har underhållit mig själv med att gå igenom morfars gamla släktforskningspärmar. Han forskade klart allt på både sin och mormors sida under sin livstid. Det är "bara" ett tusental personer och deras livsöden som jag nu ska lägga in på Ancestry.se där jag har mitt släktträd. Får bli lite i taget. Men jag har läst igenom allt och plockat ut det allra roligaste och mest spännande som hände i mina förfäders liv!

Min farfars far

¤ De roligaste namnen jag hittade som jag gapskrattade åt när jag läste var dessa.

Sven Windrufwa och hans fru Ingeborg Kråka. Jag vet inte hur de lyckades få till såna perfekta namnkombinationer men kul är det i alla fall :P

¤ En förfader vid namn Brynte blev korpral och var bland annat fånge i Preussen i 3 år! Han påstås även ha varit fånge hos ”hundturkarna” (deras ord, inte mina...) men kunde fly tillsammans med en kamrat. De fick hjälp av en piga som drunknade när de skulle simma över en flod. Av samvetskval över att de lät detta ske skall han ha dränkt sig i Skärmnäsviken i Värmskog när han var 60 år.

¤ I en anteckning från slutet på 1700-talet har man beskrivit en familjs dotter Cajsa, som "fånig och oduglig till arbete."

¤ Vid vårtinget 1752 stod nämndemannen Erik Andersson i Ed anklagad för att ha smädat Jon och hans bror Nils Jonsson i Söpple. Bland annat hade han kallat dem för ”rävar utan rumpor”.

¤ Knut Bryntesson var bonde, nämndeman, häradsdomare, riksdagsman och gästgivare. Han var gift med Börit Larsdotter. Deras sönder Brynte och Johannes blev präster och kallade sig Magnelius. De blev stamfäder till den kända släkten Magnell. Jag härstammar från deras bror Anders så gissar att jag inte har samma koppling till Magnell som jag har till de kända släkterna Terserus och König på farmors sida.

¤ Min gammelmormors mormor Anna hade en bror vid namn Per. Såhär stod det om honom: ”Sonen Per står noterad som sinnessjuk och kasserad. Tillståndet orsakat av olycklig kärlek. Han överfördes senare till Uppsala hospital”. Han föddes 1850 och dog 1890 så det var inte så länge sen...

Anna

¤ I Ramnäs var det någons son som var tidelagare och år 1771 avrättades och brändes på bål i Svinskogen i Munktorp. Googlade lite om sådana här brott och fick reda på att det var vanligare att man brände tidelagare (oftast unga män) på bål, än att man brände kvinnor som anklagades för häxeri på den här tiden. Tidelagarna brändes ofta på bålet tillsammans med djuret i fråga för folk trodde att djuret kunde föda ett onaturligt monster med två huvuden eller nåt sånt!

¤ Det var en kvinna vid namn Elisabet som även hade en dotter som hette Elisabet. Både hon och dottern, som var 9 år gammal, dog samma dag.

¤ I anteckningarna står det att en man vid namn Hans Persson hade fått en ”fin uppfostran och att han kunde läsa ur en bok”.

Coola namn i mitt släktträd!

Clemet

Salomon

Hindric

Zigfrid

Englick

Elleka

Jean

Thol

Israel

Anneka

Dordi

Laurentii

Lexandensis

Elvy

Drita

Katrine

Apollonia

Alvy

Laurentius Benedicti Bjugg

Catharina Austrensius

Gabriel Petri Hagelman

Catharina Svalandria.

Johannes Olai Austrenius

Johannes Schedagrus

Sigrid Asmundidotter

Asmund Andorisson Lithenius.

Theodorus Petri Dugg

Ericus Nicolai Ganzelius

En kvinna hette Elfdalia i efternamn. Häftigt, låter lite som alverna i Tolkiens värld.

Uppdatering om matchningsprocessen

Den senaste familjen tackade nej och i vanlig ordning blev jag matchad med en ny några timmar senare. Den här familjen bor i Chicago, Illinois som jag har hört ska vara en väldigt spännande stad. De har en son som är strax under 2 år gammal (rolig ålder att få jobba med!) och en bebis som beräknas komma i mitten på maj.

I eftermiddags skickade jag iväg ett mejl till familjen i New Jersey för att ge dem en uppdatering. Jag skrev att jag har pratat med flera familjer och fortsatt matchningsprocessen precis som vi kom överens om, men att jag än så länge inte hittat någon som känns rätt för mig. Frågade såklart även om de vet något om hur det blir med "Brads" jobb. Vanligtvis så brukar "Brad" svara på mina mejl efter att han har kommit hem från jobbet, badat det äldsta barnet och sett till så att båda barnen sover. Så det brukar komma svar mitt i natten. Jag sitter uppe just nu och går igenom alla tusentals förfäder som min morfar har forskat fram genom åren. Så kommer definitivt att vara vaken om familjen mejlar mig :P haha. Annars får jag säkert svar under helgen. Nervöst!

Vårdagjämning och 13 hästar

Då har klockan slagit 16:57 och vårdagjämningen har inträffat :) härligt! Jag blev väldigt överraskad igår när det öste ner snö hela dagen. Jag hade precis vant mig vid vårvärmen och hoppats på att få se nån enstaka vårblomma. På SMHI står det minusgrader den ena dagen och plusgrader den andra. Jag längtar tills den riktiga värmen börjar kommer så att jag och Sofie kan åka ut till någon av Västerås alla stränder någon tidig morgon som planerat.

Igår blev jag matchad med en familj som bor i Portland, Oregon. De har en 5-årig dotter och en son som är 8 månader gammal. Om de mejlar och vill ha en intervju så kommer jag att tacka Ja. Men just nu tänker jag mest på att jag ska mejla min drömfamilj imorgon bitti. Hade tänkt göra det i mitten på nästa vecka men pallar inte att vänta. Om de vet redan nu om "Brad" fått behålla sitt jobb eller inte så tycker jag att de borde ha mejlat mig vid det här laget. Så jag tänker bara anta att dem inte vet det än. Men det har snart gått tre veckor så tänker fråga. På ett sätt vill jag inte veta svaret för oavsett vad så blir det mycket jobb som ska göras. Om jag ska till USA och bo hos dem så måste det ordnas med papper som ska skickas in, packning, ekonomi osc. Om jag inte kan bo hos dem så kommer jag stanna kvar i matchningsprocessen men troligen stanna kvar i Sverige, hitta egen lägenhet, gå klart lärarutbildningen, skaffa jobb, resa utomlands själv och bla bla bla... blir trött bara jag tänker på båda alternativen. Det är kul när man väl får det gjort såklart men det här har varit en sån lång process att jag inte orkar tänker för långt in i framtiden.

Små saker underlättar vardagen dock! Som att jag ska se Alexander Rybak uppträda i slutet på maj! Det är ett tag dit men jag blev glatt överraskad när jag såg att han kommer hit till Västerås! Alexander är ju en av de väldigt få ESC-vinnarna som har lyckats behålla en internationell karriär långt efter sin vinst. Hans musik är riktigt bra och det faktum att han är otroligt trevlig och har fötterna på jorden skadar inte. Under de senaste veckorna har jag följt programmet "Hver gang vi møtes" på norska tv2:s hemsida. Det är som Sveriges version av "Så mycket bättre". Jag känner inte till någon av de andra artisterna som är med, men har varit väldigt kul att se Alexanders tolkningar av deras låtar. För att inte tala om senaste programmet då de tolkade hans låtar. Eftersom att jag aldrig har sett honom spela live så kollade jag in hans turnéplan och blev lagom förvånad när jag såg att han inte bara kommer till Sverige, utan även till min hemstad! Han ska vara gästartist på en musikfestival där unga musiker deltar och visar vad de kan. Så jag och Sofie ska gå dit och kolla!

Alexander Rybak gör sin underbara tolkning av Elgs låt "Lucky one"...

Sigvart Dagsland gör en fantastiskt fin tolkning av Alexanders låt "13 horses"...

Missbruk fungerar inte som jag en gång trodde

"I would tell myself 'tonight I will not get wasted'. And then something would happen, or nothing would happen. And I'd get that feeling. And you all know what that feeling is. When your skin is screaming and your hands are shaking. And your stomach feels like it wants to jump through your throat. And you know that if anyone had a clue how wrong it felt to be sober, they wouldn't dream of asking you to stay that way. They would say 'Oh jeez, I didn't know. It's okay, do that amount of cocaine. Have a drink. Have twenty drinks! Whatever you need to feel like a normal human being, you do it. And boy, I did it. And I didn't care about the consequences because I knew they couldn't be half as bad as not using."
- Från en av mina favoritfilmer 28 days

Jag har under hela mitt liv haft samma åsikt som de flesta andra när det kommer till alkoholister och missbrukare för övrigt. "Äh, de där A-lagarna som sitter ute och super sig fulla om dagarna får skylla sig själva. Det är ju som Magnus Betnér säger. Att alkoholism är en sjukdom lika mycket det är en sjukdom att drämma till sig med en hammare på knät och klaga över att man har blivit blå". Jag har alltid sagt att beroendet i sig är en sjukdom, absolut, men gör man valet att dricka de där första glasen alkohol och sen tillåter sig själv att fastna så får man ta det ansvaret. Jag tokälskar Magnus Betnér och håller med honom i de flesta av hans åsikter men det senaste halvåret har jag tänkt om. Jag har efter mer insikt i problemet bytt åsikt och insett att jag visst vill kalla alkoholism och andra sorters missbruk för en sjukdom.

Det började när jag blev ett fan av Russell Brand. Han har ju varit alkoholist, tagit narkotika och varit beroende av otaliga andra saker. Han har med andra ord en typisk 'addictive personality'. Jag upptäckte att han har gjort en dokumentär om ämnet där han tacklar folks fördomar om beroenden. Här har ni anledningen till varför jag har ändrat åsikt: De flesta människor prövar ju någon gång i livet att dricka alkohol. Det är normalt och något som anses vara socialt. Alla tar för givet att ett glas inte är så farligt då alla vännerna dricker det. Men 1 av 10 personer har en beroendegen i hjärnan som triggas igång redan första gången de dricker. Från och med den stunden är de beroende av alkoholen. Och det spårar lätt ur innan de själva inser vad som har hänt. Vi övriga 9 personer klarar lätt att ta ett glas och sen inte dricka mer, men den enstaka personen klarar inte det.

Jag förstår plötsligt hur det här fungerar då jag kan relatera till det. Jag har OCD, alltså tvångstankar. Men OCD-genen i min hjärna triggades inte igång förrän i tidiga tonåren. Innan dess visste jag inte att jag led av det. Tvångstankar är ett beroende det också. Man blir beroende av att utföra handlingar för man har en känsla i kroppen som är så stark att det är svårt att stå emot. Det fungerar likadant med ätstörningar och alkoholism. Även fast jag har gått i terapi och nu har mina tvångstankar under kontroll så kämpar jag dagligen med det. För det finns en liten röst i mitt huvud som hela tiden gnager och tycker att jag ska göra det ena och det andra för att dämpa ångesten som tankarna ger mig. Så personerna som blir alkoholister och missbrukare... de har alltid varit det. Från dagen de föddes så var de dömda till att bli beroende av något. Så när vissa av dem till slut tar tag i problemet och går i terapi så betyder det inte att beroendet försvinner. Det ligger och gnager i bakhuvudet och det blir en daglig psykologisk kamp för att stå emot det. 

När jag fick den här förklaringen så var det som en uppenbarelse. Jag kan relatera nåt så otroligt starkt till detta och förstår precis hur det är, för tvångstankar är ett slags beroende också. Man blir beroende av att utföra tvångshandlingarna för det dämpar ens ångest. Men i slutändan så blir resultatet bara en katastrof. Så jag har insett nu att deras beroenden trots allt är en sjukdom. Eller i alla fall en störning, för OCD är klassad som en psykisk störning. Hur ska man i all sin dar kunna veta att man har den där genen i hjärnan när man tar sitt första glas? Man tror ju inte att man tillhör den skaran. Och det är ju inte förrän man är beroende som man märker att man är det. Och då är det fruktansvärt svårt att ta sig ur den situationen.  

Intervju med Matthew Perry där han pratar om sin tid som missbrukare  

En till matchning

Jaha, då kör vi igen då. Jag uppdaterade ju inget om mina matchningar förut, men är rätt kul har jag märkt. Vem vet liksom, jag kan ju faktiskt hitta en ny familj som jag gillar precis lika mycket som den andra. Därför så fortsätter jag matchningsprocessen och försöker ha ett öppet inne. Nu kl 21:15 blev jag matchad med en ny familj, vilket betyder att familjen med en svensk pappa sa nej. Den här familjen består av en mamma (som jag misstänker är svensk på grund av namnet och det faktum att de vill att au pairen ska kunna tala flytande svenska), en pappa och en dotter som blir 1½ år i sommar. Hon går redan två musiklektioner i veckan! Gissar att det involverar mycket lek och frihet eftersom att hon är så liten. Bara bra tycker jag då barn i den åldern utvecklas massor av intryck de får såsom musik, färger, saker att hålla i så att de lär sig kontrollera motoriken osv.

I blickfånget på Rival

Den senaste familjen bad också om en intervju vilket jag tackade nej till. Vid 2-tiden inatt hade jag blivit matchad med en ny familj som bodde i Austin, Texas och sen vid klockan 6 blev jag matchad med en familj i Palo Alto, Kalifornien. Båda hann tacka nej innan jag vaknade så har ingen koll på dem alls ;) Kl 13:30 blev jag matchad med en familj som bor i Swampscott, Massachusetts. Pappan är svensk, mamman är amerikansk och tillsammans har de en bebis som kommer vara 8 månader när deras au pair anländer i sommar. De vill helst ha en svensk au pair då de har en typiskt amerikansk livsstil men vill att sonen ska lära sig svenska också. De verkar trevliga men låter de kontakta mig om de vill ha en intervju. Nu har det gått två veckor och har än så länge inte hört något från min drömfamilj. Har de inte kontaktat mig inom 1½ vecka så hör jag mig för om hur allt går. Antar att "Brad" inte har blivit sparkad än i alla fall.

Igår såg jag och Sofie Özz Nûjens nya föreställning där han berättar hur Sverige skulle se ut om han vart Statsminister. Klockren föreställning. Hade inte förväntat mig nåt mindre såklart. En enda skrattparad och många tankeställare i nästan två timmar. Eftersom att vi satt på rad 1 så vart jag tyvärr utsatt för ett förhör av Özz om de 10 budorden. Haha, va faaaan. Jag avskyr att ens räcka upp handen i skolan, får total ångest av det. Då kan ni tänka er hur det är att sitta med strålkastarljuset på sig inför ett fullsatt Rival och försöka svara på vad det första budordet är. Tack och lov så visade sig det budordet vara så bisarrt och ologiskt att troligen inte en jäkel där inne på Rival hade kunnat gissa det ;) haha! Så jag bjuder på det ;)

Nästa matchning

Familjen med ettåringen försvann från min profil för någon timme sedan, så jag blev matchad med en ny precis. Jag insåg inte förrän jag började följa andra au pairers bloggar vilken otrolig tur jag har som får matchningar så snabbt. Vissa får vänta i flera veckor. Jag vet inte varför jag garanterat får en ny matchning inom ett dygn men jag kan bara vara enormt tacksam för de chanserna såklart.

Som så många andra familjer så bor dessa i New Jersey. En pojke på 4½ år, en pojke på 2½ år och en flicka som är 9 månader. Även här är mamman hemma med barnen om dagarna. Just nu har de en svensk au pair boendes hos sig som flyttar hem i sommar. Återigen så är jag inte särskilt sugen på att bo hos en familj där jag inte kommer få ta hand om barnen på egen hand. Bara tanken på det gör mig stressad då jag kommer hämma mig själv från att ta hand om barnen på mitt eget vis. Jag kommer hela tiden undra om mamman tycker jag gör rätt eller fel. Dessutom så är det här säkert den trettionde familjen som skriver: "Gäster är endast tillåtna i huset när vår au pair inte arbetar. Vi tillåter inte att gäster övernattar. Manliga gäster är absolut inte tillåtna överhuvudtaget". 

Helt okej regler om familjerna bara kunde sluta understryka det där med manliga gäster. Vad är grejen liksom?? Lever vi fortfarande i en sån inskränkt värld att vi tar för givet att alla kvinnor som jobbar med barn är heterosexuella? HA! Alltså jag orkar inte... men men, jag är heterosexuell i alla fall och skulle aldrig bjuda hem en gäst hos en familj som de inte har godkänt innan. Hamnar jag hos min drömfamilj så kommer jag ha mitt egna lilla hem i huset i trädgården och de har sagt att jag får ha vilka gäster som helst där ♡

Ny matchning och Proviva-cravings

Jag tackade nej till den italienska familjen och blev genast matchad med en ny. Den här familjen bodde i Minnesota och bestod av en mamma, en pappa och en son på 8 månader. Jag gillar att de lagar så mycket mat som möjligt ifrån grunden, för det är något som jag själv behöver träna på. Men det slutade med att jag tackade nej när de bad om en intervju i morse. Hittills har jag inte tackat nej till någon intervju men den här gången visste jag att det inte var någon idé att prata. Det stod på deras profil att mamman jobbar hemifrån för det mesta och tar hand om det mesta av barnets behov. Därför skulle au pairen fungera mera som en assistent åt mamman istället för att ta fullt ansvar för barnet. Det lät inte det minsta kul för mig då jag är där för barnets skull och inte skulle känna mig bekväm med att springa efter mamman och fråga om hon vill att jag ska göra något med/för barnet. Och när hon inte behöver min hjälp, vad gör jag då? Sitter på soffan och väntar tills hon ropar? Jag kan ju inte ge mig ut på utflykter hux flux om hon vill att jag ska vara tillgänglig den större delen av dagen. Nä, det är inte min grej. Så nu väntar jag på att de ska se mitt mejl och släppa mig fri.

Måste tipsa er om Provivas Jordgubbsdryck förresten! Jösses så god den är! När jag gick på gymnasiet så brukade jag rätt ofta dricka den med tropisk smak, vilket var okej men inte nån höjdare. För ett par dagar sedan bestämde jag mig för att vara lite nyttig och testa den med jordgubb och den var grymt god. Perfekt för en varm sommardag. Det enda jag inte dricker är det sista i botten på glaset för där hamnar alla pyttesmå frön. Det blir en sån skillnad när man känner att juicen inte består av en massa socker, utan mest riktiga frukter och bär. Så min kropp har haft rena rama cravings efter den här juicen. Efter ett par dagar är förpackningen redan tom! Idag köpte jag hem Hallon och Björnbär också, så får se hur den smakar!

Första intrycket

Har precis haft intervju via Skype med mamman i familjen! Utifrån deras efternamn och hennes utseende så verkar de vara italienska. Hon gav ett mycket bättre intryck än vad profilen gjorde. Hon hade tydligen fyllt i den för två år sedan när hon försökte hitta en au pair, men det slutade med att hon fick en au pair via en annan organisation då istället. Hon var trevlig, verkade ha humor och var bra på att förklara sina förväntningar på mig. Hon och pappan (ja, hon var gift visade det sig) jobbade långa dagar så jag skulle få ta hand om barnen rätt mycket, särskilt ettåringen, vilket jag inte har något emot. Hon håller på och skickar bilder till mig nu. Fick just en bild av ettåringen. Hujeda mig vilken sötnos.... :D

Jag förklarade läget för henne med den andra familjen i New Jersey och jag ska hålla henne uppdaterad om det. Än så länge lutar jag fortfarande mot dem. Men det här är ett bra andrahandsval om det första inte skulle funka. Det bästa med hela intervjun var att hon tyckte att jag hade perfekt engelska, som att jag hade bott i USA i flera år! Blir så himla glad när värdfamiljer säger det för engelska var mitt favoritämne i skolan. Så även fast jag inte åker till USA för att lära mig engelska så har jag velat bli bättre på min amerikanska dialekt, då jag tycker den är betydligt svårare än den brittiska. Men att så många familjer har sagt att de tycker jag pratar bra amerikansk engelska känns såklart jättekul :D Min magkänsla angående den här familjen är inte 100% säker så kommer behöva fler Skype-samtal där hela familjen är med för att avgöra. Just nu var mamman på jobbet. Så den här veckan kommer jag att sitta som på nålar över att få besked om "Brads" jobb.

Men Walk off the Earths nya cover och vårvärmen som har kommit gör dagarna lättare! :)

)

Väntar på svar om intervju

För ett par dagar sedan blev jag matchad för tredje eller fjärde gången sen min drömfamilj släppte mig fri. Mamman mejlade mig i fredags om att göra en intervju och jag svarade direkt att jag har tid nu under helgen. Hon har inte svarat än så förhoppningsvis ser hon det snart. Annars får vi väl ta det under veckans gång. Den här familjen bor också i New Jersey men jag har ingen bra koll på dem alls. Familjen består av en mamma och tre små barn - en pojke på snart 5 år, en flicka som är 3 år och en pojke till som är 1 år. Åldrarna på barnen är helt perfekt för mig, men profilen är otroligt slarvigt skriven och det ger ju inget bra första intryck tyvärr. Det står att mamman är gift men det står inget om partnern och hennes efternamn på mejlen matchar inte efternamnet som hon har uppgett på profilen. Så jag gissar att hon kanske ligger i skilsmässa. Ska fråga om det när vi har intervjun. Har 19 frågor uppskrivna för hon har bara fyllt i det obligatoriska. Resten är ifyllt med en bokstav och en prick... familjen har haft en au pair sen tidigare så jag gissar att den personen bor hos dem för tillfället. Jag har ingen bra känsla angående familjen men ger dem såklart en chans.

Jag har inte varit aktiv och skrivit till någon av familjerna jag blivit matchad med eftersom att jag fortfarande håller tummarna att få bo hos min drömfamilj. Jag får väl veta om någon vecka. Jag överväger att stanna hemma i Sverige, avsluta min utbildning och sen ta mig till USA (och resten av världen) på egen hand annars. Jag har hört på tok för mycket negativt om organisationen och även fått uppleva en del av det själv. Det känns rätt drygt att ge upp detta då processen har varit väldigt lång för mig. Men energin börjar ta slut.

A night on the streets of Paris

I've had a nice evening at Konserthuset here in the city! Me and Sofie saw Crashdiet play - a Swedish band that I have followed for many years now and very much like. It's not easy to support yourself as a rock musician nowadays and with all of the bad luck that these guys have had, it's a wonder that they have the strength to keep on going. But I am glad they do! Their music have cheered me up more times than I can count. I had a quick chat with the bassist Peter, who I have the best contact with, which was nice since I haven't seen him in a while.

These days I don't get the same kick out of going to gigs, I mostly just see the trouble with it. But up until about a year ago I went to gigs at least once or twice a month. Sometimes I really miss those epic once-in-a-lifetime-moments. In 2011 we spent a night on the streets of Paris. Crashdiet played a gig there with two other great bands; Blackrain and Kissin Dynamite. The bands were from Sweden, France and Germany... and the fans came flying in from all of the world to join the fun. The place where we had the after party ended up closing but we had too much fun making new friends. So all of us decided to walk accross the street to a small bar which was open. I will never forget the face on that ONE bartender when we all came streaming in! A couple of tired frenchmen had to give room to who knows how many rock n rollas! I came back to the hotel as the sun came up and a few hours later we went to the airport to go home...

På den gamla goda tiden

"Våra cyklar bar oss ut i världen. Det var märkvärdigt hur långt man kunde komma på en cykel, på den tiden! Det var krig. Bensinen var ransonerad och bara ett och annat tuffande gengasåk gjorde oss sällskap på vägarna mot Björnlunda och Malmköping." - Farmor Gullan

25-åriga farfar och 22-åriga farmor på cykelsemester från Södermanland till Leksand

Bucket list 3

Tack vare inspiration jag får av andra bloggare så har jag uppdaterat min bucket list igen! Just nu har jag ju två veckors väntetid framför mig för att se om jag får bo hos värdfamiljen eller inte, så det här får bli dagens uppdatering!

69. Posera på en professionell fotografering. 
Känner till flera duktiga fotografer som tar häftiga bilder, bland annat Tallee Savage som har lovat att ställa upp! Det blir när plånboken tillåter helt enkelt.

70. Ta sånglektioner igen
Slutade sjunga i kör när jag var 12-13 år och sen dess har jag tappat tekniken tyvärr.

71. Volontärarbeta på ett barnhem

72. Besöka Graceland
Jag vet inte varför det tog mig så långt som till nummer 72 för att komma på det här! Det har ju varit min dröm i säkert 10 år!

73. Medverka på Pridefestivalen i Stockholm

74. Se Eminem live

75. Äta mig löjligt mätt på socker hos Carlo's bakery

76. Frossa loss på The cheesecake factory

77. Fotografera Yellowstone park

78. Ha picknick framför The painted ladies, som de gjorde i "Huset fullt"

79. Äta mat på Ellen's stardust diner i New York

80. Promenera på Santa Monica pier (även hälsa på en gammal klasskamrat som bor i Santa Monica)

81. Sitta i publiken hos Ellen DeGeneres

82. Sitta i publiken hos Jimmy Kimmel

83. Sitta i publiken hos Dr Phil

84. Besöka 9/11 memorial och museum - Ground Zero

85. Gå en kurs (helst i fotografering) på college

86. Hajka upp på Hollywood Hills och se Hollywoodskylten

87. Var gäst på ett beach party

88. INTE köra upp eller ner för Lombard street

89. Åka med i en av San Franciscos cable cars