Det borde inte finnas någon garderob

För bara några månader sedan gick skådespelaren Wentworth Miller ut med att han är homosexuell. Han hade blivit inbjuden till en filmfestival i Ryssland men på grund av landets regerings inställning till homosexuella så valde han att tacka nej till inbjudan. En tid därefter höll han ett tal inför en organisation som kämpar för mänskliga rättigheter. Där pratade han om hur han hela sitt liv har varit helt emot att komma ut ur garderoben och att han aldrig riktigt känt sig hemma i någon grupp. Det är inte konstigt att Wentworth kände sig splittrad under sin uppväxt. Han är född i England och uppväxt i USA. Han har afrikan-amerikanskt, jamaicanskt, brittiskt, tyskt, judiskt, cherokee, ryskt, franskt, holländskt, syrianskt och libanesiskt ursprung! Och så är han homosexuell utöver det. Vilket gäng skulle han möjligen kunna umgås med utan att känna sig som en outsider? Utifrån hur samhället ser ut idag menar jag. Ju längre grupperna distanserar sig från varandra och bara umgås med "sin egen sort" så kommer de med flera bakgrunder aldrig känna tillhörighet.

Det här är anledningen till varför jag vill bli av med alla stämplar. Bort med allt sånt och titta endast på människor som individer istället. Jag tycker Wentworth gjorde helt rätt i att tacka nej till inbjudan att åka till Ryssland och bli hedrad där för han visste att många i det landet inte skulle hedra honom om de visste vem han verkligen var. Fast vi får inte glömma att det säkert fanns en och annan i det landet som hade tagit emot honom med värme oavsett vad. För som vi redan vet så delar inte alltid regeringen och landets invånare samma åsikter. Så de som säger att de hatar Ryssland kan lägga ner direkt. Det finns inget som helst belägg för att hata ett helt land.

Om vi bara slutar anta att alla barn och ungdomar är heterosexuella så skulle det inte finnas någon garderob att komma ut från. Om vi slutar säga "Åhh, kolla de leker pojkvän och flickvän. De är sååå kära." så fort en pojke och en flicka leker ihop så skulle det spela en stor roll. Kanske inte för barnen som är heterosexuella, men för de som är bisexuella, homosexuella... etc. Tro inte att det lilla du gör inte påverkar barnen du tar hand om. Våga utvärdera dig själv och se ifall du kanske tar den lätta vägen eller inte.

Självklart är man livrädd för att komma ut från en garderob som man inte visste fanns när man var liten. "Ingen annan av mina kompisar sitter ju i nån slags garderob, så varför måste just jag göra det?". Det är inte de själva som bestämmer det utan samhället gör det åt dem. Och ju äldre de här personerna blir desto mer inser de att de inte bara kan öppna dörren och säga "Hej, kolla på mig, jag är gay och stolt över det!". Nej istället riskerar de att bli nedslagna. Har de tur så stöttar några vänner dem, men i det stora hela är de nog väldigt ensamma. Vissa som inte tillhör den heterosexuella normen kliver aldrig ens ur garderoben för de är så nedgrävda i rädsla att de hellre tar livet av sig.

Jag tycker inte man ska tvinga någon ur garderoben. Vissa av oss är öppna för att vara deras vänner, men tyvärr så är inte resten av samhället lika öppna. Personens rädsla är med andra ord befogad. Någon dag kommer förhoppningsvis alla som står utanför normen att kunna gå bland oss utan rädsla. Men tills vidare; om du misstänker att någon är gay, bi etc. finns bara där för den då och visa uppskattning för denne som individ. Det om något kommer hjälpa dem att våga vara sig själva så gott de kan utan att behöva sätta en stämpel på sin sexualitet.