Igår hade jag och Sofie en riktig latdag.
Först gick vi till vår favoritrestaurang Chicco och åt världens godaste tortellini <3
Efteråt svängde vi in på Konsum och köpte bröd till änderna. Sist vi var ner till Svartån och matade dem så vart vi praktiskt taget anfallna för de var så hungriga stackarna. Men nu var de så lugna och gulliga. (Thank God for that, så mätt som jag var så hade jag aldrig orkat springa ifrån dem). Vi rundade av med fika på Kalle på Spången vilket är världens mysigaste café men trots det så har jag inte varit där på flera år. Inte okej! Måste göras om. Snart.
Kalle på Spången <3
Mitt i matkoman fick vi ett av våra spontana infall att kolla ifall Domkyrkan var öppen. I år har vi varit så himla duktiga på att sluta säga "åh det här skulle vara roligt att göra"... istället bara gör vi det! Så nu är det slutsnackat om vad vi missade på historielektionerna i skolan för lärarna gjorde ämnet tråkigt. Nu VILL vi lära oss och då ser vi till att göra det också. Vår kyrka är så vacker och trots att jag inte är troende så älskar jag att lära mig om dess historia. Hur folk levde förr är fascinerande. Det är också därför jag är så intresserad av släktforskning. Jag vet att några av mina förfäder var präster, främst i Dalarna, men det tillhör ju Västerås stift. Domkyrkan skulle stänga om bara en minut så vi hann gå in lite snabbt för att tända ljus och sen frågade vi om hur de fungerar med guidade turer. Både jag och Sofie var på såna rundvandringar i skolan flera gånger men vi lyssnade inte särskilt uppmärksamt. Numera kan jag dock sitta i timmar och googla om Västerås historia för det finns så fantastiska saker att upptäcka. Det visade sig att det kostar bara ca 40 kr per person att boka en rundvandring så inom ett par dagar ska jag ringa och boka en sån!
Ofta när jag läser riktigt bra böcker eller filmer så blir jag så glad att jag genast berättar om det för vem som än vill höra. Jag vill att personen ska läsa samma bok eller se samma film direkt. Men om personen tycker att historien är halvbra eller ogillar sånt som jag gillar så blir jag nästan förolämpad. Urfånigt, jag vet. Men jag tror många av oss har den känslan. Musik, böcker och filmer kan få oss att relatera och känna en massa som är väldigt personligt. De minnen som dyker upp när jag hör en speciell låt framkallar helt andra minnen hos mina vänner. Så man blir överbeskyddande. Jag vet att inte alla känner såhär men jag gör det i alla fall. Så när jag ser en film som jag relaterar till, utifrån mina egna livserfarenheter, så vill jag ju att mina vänner ska få samma relation till filmen som jag fick. Men de kommer aldrig kunna det. Det betyder inte att de kommer tycka att filmen är dålig, men hur jag än vrider och vänder på det så kommer de aldrig att se den ur min synvinkel.
Inatt bestämde jag mig för att se en film som kom ut för flera år sedan. Jag har vetat att den existerar men inte bemödat mig med att se den. Det är en sån där film som de flesta vet existerar men som smälter bort i massproduktionen av historier som ska berättas. Jag tänkte bara kolla en kort stund och sen lägga mig. Men klockan är nu 5 på morgonen och jag kunde inte slita mig ifrån dataskärmen tills den var slut. Min första tanke var att jag direkt måste berätta för hela världen om hur briljant den är. Jag kände igen mig i den, mumlade replikerna trots att jag aldrig har hört dem förr, hade hjärtklappningar när skådespelarna hade hjärtklappningar och bara älskade den. Huvudrollerna spelas av två väldigt kända personer och det här är en film som säkert miljoner människor har sett. Men ändå känns den som bara min. Och den här gången tänker jag behålla den känslan. Jag tänker vara lite självisk och bara njuta av att ha den i min egen lilla värld. Det är okej att få vara lite självisk ibland. Om mina vänner upptäcker den någon dag så hoppas jag att de tycker den är bra. Men jag tror inte de kommer känna igen sig i den på samma sätt som jag gjorde. Mina vänner har andra filmer som de kan relatera till bättre än vad jag kan, utifrån deras egna erfarenheter.
Som ett stort fan av rockmusik och som en del av detta community så tänker jag ofta på hur skönt det är att känna sig delaktig i något. Att känna att man har hittat en grupp människor som inte bara delar ens musiksmak men också ens syn på livet. Det är mycket snack i rockvärlden om hur vi måste acceptera varandra för vilka vi är. För det är oftast i rockvärlden som de utstötta och ensamma hamnar. Rocken brukade vara populär men nu har det blivit någon slags undervärldskultur. Jag har fått många nya vänner tack vare den. Men så ser jag en sån massa skitsnack. Nu tänker jag skriva om Justin Bieber bara för att han är ett så lysande exempel. Ingen har väl kunnat undgå den killen. Han är lika älskad som han är hatad. Och så fort de som hatar honom får chansen så kastar de ur sig elaka kommentarer. Det här ser jag mycket särskilt inom rockvärlden vilket gör mig frustrerad. Är det inte vi som alltid säger att det ska vara okej att få vara den man är? Är det inte vi som säger "live and let live"? Men andra människors känslor skiter vi tydligen i. Att de fansen kanske känner att de har hittat ett tryggt community som gör att de inte vill ta livet av sig längre, så långt verkar inte vissa tänka. Det är inte bara rock n roll som räddar liv och gör att personer känner sig sedda och förstådda. Ska inte deras musiksmak få vara lika viktig som vår? Tro mig, jag är inget vidare stort
fan av gossen heller men uppenbarligen måste han ju göra någonting bra eftersom
att han har så många fans. Är han egentligen en idiot så kommer folk till
slut upptäcka det och sluta stötta honom. hans försäljning har ju tydligen
redan början sjunka om man ska tro vissa tidningsrubriker.
Oavsett vad så är ju knappast våra idoler så perfekta heller. Det är droger hit och fängelse dit. Många älskar Mötley Crûe trots att sångaren går att ifrågasätta rätt kraftigt. Man kan välja att gilla en persons musik och
inte personen själv, men jag har svårt för det. Jag brukade gilla Chris Browns musik men sen slog han skiten ur sin flickvän
och då blev hans kärlekslåtsar inte riktigt lika charmiga längre. Han må vara en
grym dansare men det krävs mer än så för att imponera på mig. Jag känner massor
med fantastiska dansare, har han inget mer att erbjuda förutom det så ser jag ingen mening med att dyrka honom. Hade han jobbat på sina problem och visat att han faktiskt kan bete sig
som folk så hade jag släppt det men än så länge ser jag bara mer galenskaper. Men bara för att jag känner såhär om Mr Brown så slösar jag inte min tid på att skriva skit om honom på nätet. Jag har ett på tok för kort liv att leva för att hinna lägga tid på det.
Mina idoler är sådana som tar tag i sina
problem. Till exempel Russell Brand som är min senaste idol. Jag var tills nyligen en av
de som tyckte han var käpprätt åt helsike galen och inte hjälpte det att läsa
hans böcker där han beskriver alla sjuka saker han gjort. Men det som räddade
min syn på honom var alla intervjuer jag såg på YouTube innan jag läste
böckerna. Han vart ju väldans uppmärksammad för sin intervju med Paxman där han
diskuterar politik och vad han tycker måste ändras. Jag höll med honom om
vartenda ord och tycker det är synd att han har fått höra precis samma sak som
jag, att han är naiv som tänker såhär. Jag tycker vi har gjort världen för
komplicerad och svaren finns ofta hos små barn om man frågar dem. Det är
väldigt enkelt vad vi måste göra men vuxna människor ser bara hindren. Har ni inte
sett intervjun så rekommenderar jag att ni gör det. Själv var jag totalt
fast efter detta och har sen dess sett så många intervjuer med Russell Brand att
jag inte vågar gissa antalet.
Politik är
för mig inte längre ett tråkigt ”måste” utan något jag engagerar mig i för att
jag bryr mig. Jag blir upprörd, intresserad och involverad. Det är den här
energin som det måste finnas mera av i dagens skolor. Det började med genus för
mig helt enkelt för att jag utbildar mig till förskollärare i en tid då det har
debatterats mycket om just genustänket. Jag bryr mig inte om all politik. Det
man har erfarenhet av bryr man sig om. Ni kan se vad jag menar i videon: 9:34-10:46 (men det är väl värt att kolla hela!)
Bland viktigaste i livet tycker jag är utbildning.
Inte nödvändigtvis skolan, för den kan lika gärna ta död på lusten att vilja lära sig. Ju äldre jag blivit desto mer intresserad har jag blivit av sånt som jag
tyckte var urtrist i skolan för lärarna kunde inte få igenom budskapet om vad
som var så KUL med det. Det enda jag fick höra var att det var VIKTIGT…..
*snark*. Sakta men säkert har jag blivit politiskt engagerad. Det började med
genus och nu sprider det sig till andra saker. Ärligt talat så struntar jag
fullständigt i vad vänsterpartiet, sossarna, moderaterna och alla dessa har för
sig. Özz Nûjen och Russell Brand har fått mig att tänka utanför ”the box”
och insett att jag inte behöver välja något av partierna. I själva verket
behöver jag inte rösta alls. Och det låter ju helt knäppt. Vi är så inrutade i
det här systemet att vi inte ens kan tänka så pass långt längre. ”Va? Ska jag
inte rösta? Men hur ska jag då kunna påverka vem som styr alla viktiga beslut?”.
Men poängen är att vi inte ska nöja oss. Politik är tråkigt för det finns
alltid något man inte är nöjd med. Ledarna bara lovar en massa saker, sedan röstar vi
på det partiet vi tycker verkar vara minst sämst och sedan får vi ändå inte som vi vill.
Jag gillar idén med att sätta ner foten och kräva mera. Att
kräva kvalitet. De som är rika ska INTE bli rikare och de fattiga ska INTE bli
fattigare. Om vi vägrar rösta och säger ”Näe, om någon utav er vill ha vår röst
så får ni faktiskt visa att ni förtjänar den först.” så tror jag politikerna skulle få lite
eld i baken och börja jobba för alla de där stora slantarna som de håvar in.
Russells styrka ligger i att han själv har varit på botten och upplevt
samhället från sin sämsta sida. Det roliga är att Paxman ifrågasätter honom
under hela intervjun men dagen efter erkände han att det endast var för att få till en intressant intervju. Paxman höll egentligen med om vartenda ord han sa. Russell har
öppnat mina ögon på fler sätt än såhär, men det tar vi i ett annat inlägg.
Sitter och njuter av det som blev kvar från julens höjdpunkt. Traditionell julmat i all ära men inget slår mormors krustader med champinjonstuvning. De här står på bordet varje påsk och jul. Har aldrig gjort såna själv för man behöver ett speciellt järn. Har sett att det finns färdiggjorda att köpa i butik, men de ser torra och tråkiga ut. Mormor får lära mig någon dag.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ja, väldigt många saker. Särskilt i somras då jag och min vän Sofie åkte iväg på så många utflykter som möjligt. Slott, stränder, många skratt... en fantastisk sommar.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag tror inte jag hade några.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ett flertal gamla klasskamrater från högstadiet fick barn, nästan varenda en fick döttrar av nån konstig slump!
Men min vän Lisas dotter föddes förra året!
4. Dog någon som stod dig nära? Ja min farmor.
5. Vilka länder besökte du? Jag stannade i Sverige hela året för att spara pengar till USA.
6. Är det något du saknat år 2013 som du vill ha år 2014? Äventyr! Inte kasta-mig-ut-från-flygplan äventyr för jag gillar inte ens att åka berg o dalbana, men saknade att göra saker som skakar om min vardag.
7. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? Så många... men 3 juli är en av de speciella dagarna då Sofie och jag besökte både Tidö slott och Engsö slott på samma dag. Det var spontanäventyr och en vacker dag. 21 juli spenderade jag, Sofie och min faster på Vinön. Det var en perfekt dag med massor av sol och bad. Även 8 april var ett viktigt datum då jag såg Lana del Rey uppträda.
8. Vad var din största framgång 2013? Att jag uteslöt en person från mitt liv som bara utnyttjade mig som vän och sket i att göra något snällt tillbaka. Jag hjälper gärna andra att bli framgångsrika om jag tycker att de förtjänar det, men glöm då inte vem som fanns där när du inte var så värst populär.
9. Största misstaget? Jag försöker att aldrig ångra något. Det som hände förr är bara en illusion och jag gjorde det jag tyckte var bäst där och då. Sen kan man bara lära sig av misstagen och se det positiva med det.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Inte skadat mig men har varit förkyld och haft magsjuka flera gånger.
11. Bästa köpet? Oj, kan inte välja.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Kläder, mat, böcker, filmer, biljetter till föreställningar/spelningar.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Har varit roligt att komma igång med släktforskningen och stilla min nyfikenhet.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013? Black veil brides platta "Wretched and divine" och nästan alla Lana del Reys låtar!!
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare
16. Vad önskar du att du gjort mer? Borde säga att jag skulle lagt mer tid på plugget, men är man skoltrött och inte vill gå in i väggen så har jag gjort helt rätt i att utöka min utbildning med en termin till. Så jag svarar att jag hade velat ta fler promenader då jag älskar naturen.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit skräpmat (fast jag har lärt mig att laga flera olika vegetariska rätter i år, så det är faktiskt ett stort steg framåt).
18. Hur tillbringade du julen? Glodde framför datorn på Julafton. På Juldagen kom mormor hit och vi åt julmat, tittade på "Tomten - en vintersaga" via YouTube, kollade lite andra roliga videos och öppnade paket.
19. Favoritprogram på TV? Galet många
20. Bästa boken du läste i år? Vågar inte ens gissa hur många bra böcker jag har läst. Så kan väl nämna en av dem; "The mortal instruments" serien är väldigt bra.
21. Största musikaliska upptäckten? Walk off the earth. Blev så glad när de annonserade att de kommer till Sverige i vår så jag får se dem live innan jag åker till USA!
22. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Jag önskade mig en upplevelse, precis som förra året. Både jag och Sofie har kommit fram till att födelsedagar blir bäst på det viset. Man äter nåt gott, kanske shoppar lite och bara umgås med de man trivs bäst med.
23. Något du önskade dig men inte fick? Inte såvitt jag minns. När man har egen inkomst från CSN så kan man ju köpa det mesta själv bara man är smart och fördelar pengarna rätt.
24. Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Sofie överraskade mig med en picknick på en galet
vacker nyöppnad strand. Jag fick skrabbelucker och födelsedagsmuffins och vi hade jättekul!
Sen blev jag firad hemma på kvällen med den obligatoriska
chokladbakelsen från Öhrmans och presenter som kommer till användning i min process att bli au pair! (web cam för att prata med familjer, ryggsäck för utflykter osv.)
25. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nej jag är väldigt nöjd. Hösten och vintern har varit rätt segt men jag är medveten om att det bara är det sista klivet man tar tillbaka innan man kastar sig ut på ett äventyr. Så det är okej.
26. Hur skulle du beskriva din stil år 2013? Har vågat ha ärmlösa kläder på mig vilket är en big deal då jag inte gillar att visa överarmarna i vanliga fall. Så modig om än fortfarande ganska vanlig är väl svaret.
27. Vad fick dig att må bra? Spontanitet och att jag har tagit vara på livet så mycket.
28. Vem saknade du? Morfar
29. De bästa nya människorna du träffade? Har inte träffat någon ny såvitt jag kan minnas. Kanske någon enstaka person men ingen som har blivit en nära vän.
Julafton blev sisådär rolig men är på bättre humör nu. Jag är inte en sån person som ber om ursäkt för att jag är upprörd. Är jag arg så är jag. Ibland måste man få vara det utan att någon försöker muntra upp en. Det är sunt att få känna som man känner. Man tar sig ur det där till slut och det har jag gjort nu! Ni ser, det behövdes bara lite tid, haha...
Jag har precis spenderat ett par minuter av mitt liv med att skänka pengar till Läkare utan gränser och SOS barnbyar. Tidigare i höstas skänkte jag saker till Unicef också. Det är ofta snack om att såna här organisationer inte alltid använder pengarna till det som uppges. Men något gott måste de ju göra, annars hade de inte funnits kvar. Och om ens hälften av mina pengar används till något nyttigt och bra, då är det värt det i mina ögon. För det är ju inte som att jag själv åker ner till katastrofställen och hjälper till. Då är väl det här det minsta jag kan göra. Särskilt på julafton! Nu ser jag fram emot de närmsta dagarna då jag har en hel massa kul inplanerat.
