Vi besökte farmors föräldrars grav där jag satte dit ett par rosor
Andra stoppet var Knutsberg som ligger långt ut i skogen. Förr i tiden fick barnen gå till skolan inne i Malmköping och det måste ha tagit en timme (om inte mer) att ta sig dit. Särskilt på vintern! Om somrarna hade de cyklar i ett skjul halvvägs in till stan som de kunde använda. Farmor och hennes föräldrar flyttade dit år 1934, så i år var det alltså exakt 80 år sedan! Till slut fick farmor även två småsystrar. Tänk vilken historia som finns vid det här lilla enkla torpet. Det var fullt med skog där nu men Annelie sa att på den tiden var det nästan bara åker.
Jag framför Knutsberg
Annelie förklarar hur deras gamla tvättmaskin, som numera bara står ute i trädgården och tyvärr inte tas om hand av ägarna, fungerade!
Farmor och hennes familj framför Knutsberg - ser ut att vara på 40-talet
Pappa Bror matar katten Pärla och farmors lillasyster Birgitta tittar ut genom fönstret
Juletid på Knutsberg. En av mina favoritbilder för den får mig att tänka på Emil i Lönneberga
Om man fortsätter på grusvägen så kommer man till Henardalen. Det är ett otroligt vackert naturområde med fridlysta blommor. Hade inte bilen krånglat för ett par veckor sedan så hade vi fått sett det stället i all sin prakt, men ska åka tillbaka dit någon dag. Där badade farmor och systrarna i Henaren och plockade blommor (som på den tiden inte var fridlysta) och sålde inne på torget i Malmköping. Kan verkligen se dem springa runt där som unga flickor och plocka vitsippor, blåsippor, rödsippor, gulsippor, gullpudror m.m...
Min farmor på skidor i sista backen innan Knutsberg - måste vara ca 70 år mellan de här bilderna
Efter att ha tagit en kort tur till området där Annelie bor och till Shiringe gård där farmors föräldrar arbetade en period, så sa vi hej då! Jag och Sofie åkte tillbaka in till Flen för att sätta blommor på mina farföräldrars grav. Jag har inte varit dit sen farmor gick bort så var rätt tungt. Hade velat stanna längre men det var så kallt och vi var dyngsura. Vi trodde vi skulle bli tvungna att fika i bilen men precis när vi kom fram till Orrestaön så klarnade det och solen värmde upp oss. Det är ironiskt att mina två mest betydelsefulla sommarställen som barn båda heter Orresta.
Detta vackra ställe där jag lärde mig att simma
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera