Jag vet inte hur jag lyckades ta mig från Stockholm och hem igen, för jag är helt slut. Kunde inte ens sms:a som en normal människa med Sofie på tåget för jag nickade till hela tiden. Är så fruktansvärt trött efter den här sömnlösa natten så ska ta en tupplur strax. Det förtjänar jag!
Efter att ha fått den glada nyheten från mina värdföräldrar så åkte jag till Amerikanska ambassaden. Jag hade förberett mig på att vänta en lång stund eftersom att de bokar massor med folk på samma tid. Vet inte hur länge jag stod där i kylan, det var okej till en början men de sista 20 minuterna började jag huttra av kylan och spänna mig. När jag väl skulle gå fram till dörren så ville benen knappt röra sig och att stå på ett ben åt gången för att visa skosulorna vart nästan pinsamt xD Hade stått och köat i ca en timme. Personalen var i alla fall glada och trevliga. Han som tog hand om min mobil och scannade mina saker hade en bred dialekt, han måste ha varit från Texas eller nåt. Jag brukar aldrig ha svårt att förstå vad amerikaner säger men han pladdrade på och jag förstod inte mer än att han drog skämt så jag bara skrattade artigt! ;) Efter att jag hade fått på mig jackan igen så sa han adjö och hänvisade mig till en annan byggnad. Han tyckte det var konstigt att jag inte gick därifrån och såg frågande på mig medan jag förklarade att jag hade ju inte fått tillbaka skorna än, haha... äsch då, det är väl inte vinter heller sa han.
I nästa byggnad visade jag alla papper för en kvinna och tacka vet jag att inget fattades! Sedan slog jag mig ner och väntade återigen i hundra år. Denna gång i värme och med TV-programmet BBC news på låg volym. Första gången man blev uppropad så var det för att ge sina fingeravtryck. Sedan väntade man lite till. Nästa gång fick man äntligen komma fram till själva intervjun där de scannade ens fingrar en gång till och sen svarade man på superenkla frågor. Som de flesta andra au pairer har skrivit om i sina bloggar så snubblade även jag med min engelska. Inte för att jag var nervös, utan för att jag var trött och frusen. Hela proceduren tog 2 och en halv timme totalt innan jag kunde ta bussen tillbaka till Centralstationen.
Vid hållplatsen såg jag en svensk turistbutik så jag passade på att gå in där! Jag hittade Pippi-boken på engelska och efter att ha bläddrat i den så bestämde jag mig för att skicka tillbaka Emil-boken. Pippi var mer lättläst för en tvååring och kändes som ett säkrare val. Jag såg en del Mumintroll-grejer där vilket jag inte förstår för det är ju finskt, haha!
Tänkte ju köpa Rolf Lidberg-kläder till barnen men hittade det här till de vuxna istället! En grytvante från Rolfs Skogstokig kollektion! Den kostade 60 kr i turistbutiken!
Det fanns grytlappar från kollektionen också men tyckte de här passade bättre.
Köpte två stycken och de kostade 30 kr vardera!
Så har lilltösen fått sin första present! Eftersom att hon kommer vara lite större när hon får den så kunde jag ha köpt den i storlek 62. Men valde 68 så hon kan växa i den. 79 kr blev det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar