Fått mina flygtider!

Blev glatt förvånad idag när jag vaknade och såg att jag hade fått mina flygtider! De ska egentligen inte komma förrän om typ en månad men Cultural Care var extra snabba och bra! Så jag flyger härifrån den 23:e juni på eftermiddagen och eftersom att vi flyger "mot" tiden så landar vi i New York kl 19:00, amerikansk tid. Med andra ord så kommer min hjärna tro att klockan är 01:00 på natten. Det blir nog att bädda sängen och sova direkt gissar jag. Kommer vara på resande fot i ca 14 timmar eftersom att jag måste ta mig till Stockholm först och gå igenom hela incheckningen.

Jag gillar att CC skickar med namnen på personerna man ska flyga med. Vi blir sex au pairer totalt som åker med det här planet och två av dem har jag redan kontakt med via FB. Vi har, som så många andra au pairer, en grupp för de som kommer anlända på au pair skolan samma datum. De flesta i vår grupp är svenskar, danskar och tyskar! Kommer bli väldigt spännande att träffa resten av klassen. Jag läste någonstans att flest au pairer befinner sig på skolan under sommaren, så vi lär bli rätt många.

Så länge som jag har drömt om att bo på ett riktigt amerikanskt Campus-område... nu får jag äntligen göra det! Och så länge som jag har drömt om att plugga på college... under det här året får jag äntligen göra det! Jag har funderat mycket på vad jag ska lägga mina 6 credits på och återkommer alltid till fotografering. Men det finns så mycket att välja på!

Breakfast at Tiffany's

Idag pratade jag med min värdfamilj för första gången efter Skype-samtalet i lördags. Redan i onsdags så mejlade jag dem för jag ville att dem skulle veta att jag verkligen menade det jag sa förut, att jag mer än gärna vill vara deras au pair. I morse fick jag ett lika positivt svar tillbaka vilket såklart kändes jättebra!

Familjen bor i New Jersey vilket betyder att jag bara har en 40 minuter kort resa till New York. Jag har en känsla av att jag kommer spendera mycket tid där. Jag har redan en klänning helt dedikerad till just detta. Au pair skolan ligger på Long Island så jag slipper sätta mig på ett flygplan till för att åka till familjen vilket är skönt. De ska köpa en bil som jag kan använda men tills dess kommer jag att åka med buss/tåg. När jag längtar dit extra mycket så brukar jag titta på Glee-avsnittet där de åker till New York för första gången. Jag ser redan framför mig hur jag kommer stå där på Times Square och förväntat titta upp på alla byggnader som Rachel gjorde.

 

"Rachel, wake up. We're going to breakfast at Tiffany's!" - Kurt

Central Park, Broadway, Tiffany's, Carlo's bakery i Hoboken... allt bara väntar på mig...

Det där med att flyga...

Jag låg och tänkte mycket på resan till New York inatt. De au pairer som åkte dit för ett par dagar sedan hade en jättejobbig resa med en massa strul tydligen. Man ser ju inte direkt fram emot att sitta 10-14 timmar på ett flyg. Som längst har jag nog flugit i ca 8 timmar. Men det största problemet för mig är mina öron.  De flesta får ju lock för öronen på grund av trycket, men jag är en av de få som dessutom får vidrigt ont. Under landningen känns det efter ett tag som att huvudet bokstavligen klyvs i två delar och jag är alltid rädd att trumhinnorna ska spricka. Numera försöker jag hålla mig lugn dock för smärtan har än så länge inte visat sig vara farlig. Men alla gamla knep som att tryckutjämna, tugga tuggummi, earplanes och liknande hjälper bara till viss del. Under den sista halvtimmen då planet landar är det som värst. Jag har läst om vissa på internet som lider av samma sak, de flesta av dem var öronbarn men det var aldrig jag. Många av dem skriver att de gråter för att det gör så ont. Själv pallar jag inte ens att gråta. Jag har god lust för jag är så frustrerad, men att gråta eller prata med någon innebär att jag måste röra käken och den trycker bara mer mot trumhinnorna. Så istället blunda jag bara och andas mig genom det.

Det är jättehäftigt att flyga och jag älskar att sitta vid fönstret så jag kan drömma mig bort när jag svävar över molnen. Man fattar ju inte att man är så högt upp. Det går bara att få ett perspektiv på det när man startar och landar och inte ens då kan man förstå hur ett flera ton tungt plan lyckas lyfta bara sådär. Det är makalöst och vackert! Men som mest har jag behövt mellanlanda en gång på en resa. Nu kan det bli så att jag måste mellanlanda två gånger, beroende på vilket flyg Cultural Care bokar in mig på. Känns väl lagom roande att kanske behöva stå ut med den smärtan tre gånger på ett dygn. Suck. Men man får ta en timme åt gången och underhålla sig själv på flyget. Kommer definitivt försöka sova en del, fastän jag sover jättedåligt på flygplan. Och så kommer jag ta med mig två böcker i handbagaget. Dessutom blir det att packa något enstaka ombyte ifall att flygbolaget tappar bort mina stora väskor. Ja jösses... längtar efter att komma igång och skriva packlistor och planera. Det är bland det bästa jag vet. Att organisera!

Flygresan till Kroatien 2010