Det är nåt med December...

Pratade med en gammal klasskamrat från gymnasiet idag. Vi växte upp på samma gård när vi var små och sen träffades vi inte igen förrän vi båda kom in på Rudbeckianska gymnasiets samhällsprogram. Vi blev så nostalgiska när vi pratade minnen så vi har bestämt att försöka få till en klassåterträff i början av nästa år. Ska höra oss för lite först hur stort intresse som finns. Jag minns hur förvånad man blev under gymnasietiden när man pratade med studenter som gick i andra klasser eller på andra skolor, för de sa oftast att de inte hade någon samhörighet i klassen. Och att om de någon gång hittade på en aktivitet utanför skoltid så var det mest för att det var tradition. Vi hade en sån himla tur i vår klass att ingen behövde känna sig utanför. Vi hade absolut de typiska grupperingarna med de "snygga och populära", "sporttjejerna och sportkillarna", "de estetiska drömmarna" osv. Men barriärerna mellan grupperna suddades ut tack vare att de populäraste i klassen var schyssta och faktiskt brydde sig. Jag själv befann mig i nån slags mellanvärld där jag hoppade runt bland grupperna. Jag hade ingen direkt bästa vän i klassen utan trivdes med alla och kunde därför ena dagen umgås med det ena gänget och nästa dag umgås med ett annat. Det kunde tidvis vara tråkigt att ha mina bästa vänner utspridda över stan, men det hade blivit betydligt värre om grupperingarna i min klass höll sig för sig själva.

Samhörigheten gjorde så att vi hade roliga klassfester, massa ploj både under- och efter lektionerna, episka utflykter... och dessutom en oförglömlig studentdag! Vi anordnade de bästa klassfesterna. Alla hade bara kul, dansade, pratade och ingen pressade någon att dricka. Sista året bestod mest utav planering inför studenten och julmys. Rudbeck är Sveriges äldsta gymnasium som håller fast vid gamla traditioner. Så det består av flera vackra byggnader som har mycket historia i sig. Därför var det extra magiskt att befinna sig där på kvällarna. Jag minns en gång när vi precis hade haft sista lektionen för dagen och det var becksvart ute. Vi klev trötta ned för trappan från gamla annexet och blev direkt träffade av snöbollar! Den första snön hade smugit sig på medan vi hade haft lektion och killarna tog tillfället att starta snökrig med oss. Det slutade med att vi alla sprang runt där i mörkret på skolgården, med ett par lampor runt omkring som lös upp snöflingorna som föll ner från himlen. Lite alla-vi-barn-i-Bullerbyn känsla över det hela, haha...

Har en hårddisk full med bilder från den här tiden som jag har bläddrat igenom nu. Jösses så vig jag var. Jag är ju dansare men har inte tagit lektioner på snart 3 år. Tränar hemma, stretchar dock inte så mycket som jag borde. Men de här bilderna får mig att vilja börja med det igen. Man får inte direkt nån medalj för att kunna gå ner i spagat men det är ett roligt partytrick, haha!