Ofta när jag läser riktigt bra böcker eller filmer så blir jag så glad att jag genast berättar om det för vem som än vill höra. Jag vill att personen ska läsa samma bok eller se samma film direkt. Men om personen tycker att historien är halvbra eller ogillar sånt som jag gillar så blir jag nästan förolämpad. Urfånigt, jag vet. Men jag tror många av oss har den känslan. Musik, böcker och filmer kan få oss att relatera och känna en massa som är väldigt personligt. De minnen som dyker upp när jag hör en speciell låt framkallar helt andra minnen hos mina vänner. Så man blir överbeskyddande. Jag vet att inte alla känner såhär men jag gör det i alla fall. Så när jag ser en film som jag relaterar till, utifrån mina egna livserfarenheter, så vill jag ju att mina vänner ska få samma relation till filmen som jag fick. Men de kommer aldrig kunna det. Det betyder inte att de kommer tycka att filmen är dålig, men hur jag än vrider och vänder på det så kommer de aldrig att se den ur min synvinkel.
Inatt bestämde jag mig för att se en film som kom ut för flera år sedan. Jag har vetat att den existerar men inte bemödat mig med att se den. Det är en sån där film som de flesta vet existerar men som smälter bort i massproduktionen av historier som ska berättas. Jag tänkte bara kolla en kort stund och sen lägga mig. Men klockan är nu 5 på morgonen och jag kunde inte slita mig ifrån dataskärmen tills den var slut. Min första tanke var att jag direkt måste berätta för hela världen om hur briljant den är. Jag kände igen mig i den, mumlade replikerna trots att jag aldrig har hört dem förr, hade hjärtklappningar när skådespelarna hade hjärtklappningar och bara älskade den. Huvudrollerna spelas av två väldigt kända personer och det här är en film som säkert miljoner människor har sett. Men ändå känns den som bara min. Och den här gången tänker jag behålla den känslan. Jag tänker vara lite självisk och bara njuta av att ha den i min egen lilla värld. Det är okej att få vara lite självisk ibland. Om mina vänner upptäcker den någon dag så hoppas jag att de tycker den är bra. Men jag tror inte de kommer känna igen sig i den på samma sätt som jag gjorde. Mina vänner har andra filmer som de kan relatera till bättre än vad jag kan, utifrån deras egna erfarenheter.
Den får vara min en liten stund till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar