Måste säga att jag är imponerad av mig själv. Att jag ens har lyckats få ihop en rätt snygg blogg och nu även fått in mina Instagram-bilder till höger är lite av ett mirakel. Jag är bortskämd med att ha två väldigt tekniska personer i familjen, både pappa och lillsyrran, så jag behöver oftast bara ropa på hjälp så kommer någon springandes, haha...
Idag satte jag och pappa upp ljusslingorna ute på altanen och balkongen. Jag kan inte fatta att det snart är jul, december är en av mina favorittider på året!! Kommer säkert bli kul att fira jul i USA nästa år.
Här i Sverige kommer jag ju fira jul och nyår många fler gånger under mitt liv så ska passa på att verkligen ta in så mycket av möjligt av den tiden i USA, för jag får kanske aldrig uppleva det igen. Den som lever får se!
Men det blir nog intressant att se hur jag hanterar att USA är landet Storebror och samtidigt är rätt gammaldags av sig. På ett sätt är det ju ett världens ledande länder och som borde vara ett bra exempel för oss andra, men tyvärr brister USA på många sätt som är oerhört frustrerande när man är medveten om det. Men jag skulle aldrig få för mig att beskylla ett helt folkslag för det utan det är självklart vissa individer som står för det. Så jag hoppas att jag träffar människor som är medvetna om bristerna och kämpar för att förändra dem. Precis som att jag tycker om att umgås med personer här i Sverige som är medvetna om bristerna och är villiga att kämpa för att bli av med dem.
Jag tål inte personer som sätter upp perfekta ytor och som känner behovet att be om ursäkt när de har lite stökigt hemma. Ingen är perfekt så det finns inget att be om ursäkt för. Precis som att många i Norge nu inte kan erkänna att det pågår smygrasism även där, precis som i alla andra länder. Trist, för det finns inget att skämmas för. Man kan bara göra sitt bästa som person och sedan hoppas att de andra ser ens bra exempel och hakar på. Det är något som jag har skrivit om i min au pair ansökan också. Att jag kommer behandla barnen som individer och inte göra skillnad på dem oavsett ålder, etnicitet och kön. Jag kommer inte säga "och du vill säkert ha rosa på dig" bara för att jag talar med en flicka. Men jag kommer heller inte säga nej om hon nu skulle vilja ha en rosa klänning på sig. Ibland gillar man helt enkelt den färgen och det är okej.
Det här med genus och feminism har missuppfattats något kolossalt tyvärr och många inser inte att det handlar om att öppna världar för barnen istället för att stänga dem. Det handlar inte om att stoppa flickor från att ha klänning och stoppa pojkar att leka med bilar. Det handlar om att låta barnen ha på sig det dem vill och leka med det dem vill, så länge det inte skadar dem eller någon annan. Så om ni ser en flicka leka med bilar eller en pojke som springer runt med klänning, gör då ingen större grej utav det än vad det är. Och om en pojke och en flicka pussar varandra, ta då inte för givet att de är kära och kommer gifta sig en dag. Det kan faktiskt vara så att barnen är homosexuella och bara är glada att de har en kompis som de kan få växa upp med och vara sig själva omkring. (Ja, jag skrev "homosexuell" i samma mening som "barn". Trilla inte av stolen.)
Tummen upp för genustänk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar