Och just ja. Vi firar tydligen inte jul i min familj i år. Jag vet inte vems idé det var eller när det bestämdes, men det gjordes utan mig i alla fall. Det enda jag vet är att varenda jävel glömde att berätta det för mig. Som vanligt är jag den som inte får reda på saker i den här familjen. Jag tror alla familjer har en sån person. En som konstant står som ett frågetecken och säger "Eeh jaha, och när bestämdes det här?". Det är inte okej och jag är trött på det. Nu rann bägaren över totalt. Vi ska fira jul imorgon istället men det är inte samma sak som på julafton. Inte nog med att vi inte har snö på självaste julafton, men vi har heller ingen julklappsutdelning, julmat eller julmusik. Det är bara regnigt och mörkt. Jippie.
Hade jag fått tid att smälta den här nyheten så hade det kanske gått bra, men jag fick bara reda på det av en slump sent igår kväll... efter att jag hade suttit i en timme och fixat naglarna, funderat på vilka finkläder jag skulle lägga fram och tänkt "åhh va mysigt, imorgon är det äntligen jul". Jag är tydligen den enda i familjen som är så som person. Till mig kan man inte bara komma med en sån nyhet ett par minuter innan och tro att jag kommer acceptera det. Jag måste få tid på mig att smälta det, tänka på det och sen inse att det kanske inte är så farligt trots allt. Det var samma sak när vi skulle sälja vår kanin Linus för ett antal år sedan. Alla i familjen sa "nej nu kan vi inte ha det såhär längre, vi lägger ut en annons redan idag". Eeh jaha, så det här med att få en tidsperiod att njuta av hans sällskap och säga hej då ordentligt är uteslutet? Det här med att han hade varit en extra familjemedlem i åratal flög plötsligt ut genom fönstret verkade det som. Vi ville egentligen inte sälja honom men de andra hade lättare för att bara göra det, medan jag som vanligt var den som satte i bromsklossarna och sa att nu får de fan sakta ner. Jag är så som person helt enkelt. Jag kan inte bara hux flux ta ett så tungt beslut. Men det är inte alla människor som förstår och respekterar att jag behöver den tiden. Det slutade som tur var med att vi behöll Linus i en månad till så att jag fick umgås extra mycket med honom och sen fick han en bra ny ägare. Det var samma sak med farmors begravning. Det lät helt fel att ha den på Luciadagen men det var enda datumet då prästen var ledig. Men efter lite välbehövlig betänketid så kunde jag se det positiva med det hela. Farmor var en varm och mysig person och Lucia är en varm och mysig dag.
Det kommer en tid då man är helt redo att flytta hemifrån och jag har varit redo i så många år att jag numera går på nålar här hemma. Att inte ha full kontroll över sitt eget liv är oerhört jobbigt så när någon bara vänder upp och ner på något man tar för givet så rinner bägaren över. Julafton har vi firat vartenda år sen jag var liten. Det är tradition. Det ska vara så. Som Gustav Svensson säger när dopp i grytan inte står på julbordet:
Lena - "Men vi bestämde ju det. Det var ju aldrig någon som åt av det där."
Gustav - "Åt och åt. Den ska stå där!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar