I början av året ska jag ha återföreningsfest med klassen som jag tog studenten med. Det följs av 1 års kalas för en liten sötnos som jag ännu inte har träffat. Har precis återupptagit kontakten med en gammal kompis från högstadiet. Vi förlorade kontakten rätt snart efter att hon hade bytt skola så det kommer bli kul att träffa både henne och dottern! Efter det blir det två spelningar och en föreställning.
Det där med att träffa nytt folk är dock inte helt lätt när man är ensam och blyg. När jag först började gå på spelningar vid 18 års ålder så fick jag sällan någon vän med mig. Det var rent ut sagt skitläskigt att ge sig iväg själv då, men jag var väldigt stolt att jag klarade det. I samband med spelningarna fick jag nya vänner som bor över hela världen. Men efter ett tag blir de långa ensamma resorna trista och man känner sig mest bara tjatig som bönar och ber sina vänner att följa med. Man kan inte gilla allt, men jag har på sistone äntligen lyckats övertyga en och annan vän om att det där som lät såå tråkigt i deras öron förut kanske inte var så pjåkigt trots allt, haha. Jag vill inte ställa in en rolig grej bara för att jag inte har någon att gå dit med, men ibland har jag gjort det. Delad glädje är dubbel glädje heter det ju, men det är svårt att känna nån glädje överhuvudtaget när man tittar till höger och vänster för att säga "Va kul det här är!" och det enda man ser är främlingar. Jag läser just nu Russell Brand's "Booky wook"-böcker. Vid nåt tillfälle hade han fått lov att bo på Hawaii i tre månader för att spela in en film och alla hans kompisar klappade honom på axeln och sa att han inte skulle oroa sig; han skulle ju befinna sig i paradiset.
"Who cares about coconuts and rainbows if you're alone?" -
Russell Brand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar