Bondi's boys in blue

För ett tag sen så bloggade jag om vad jag vill göra efter att jag kommer hem från USA. Kom på att jag glömde en sak! Jag vill semestra i Australien 3 veckor i december/januari. "Bondi rescue" är en av mina favoritserier och från att Australien har varit ett land som vore trevligt att besöka någon gång, så har det blivit ett måste. Nu under juletider har jag de senaste åren ofta drömt mig bort till hur det är på Bondi beach just precis nu. Det är sommar. Snart är det julfirande och galen nyårsfest. Efter det följer Australia day och stranden kommer vara fullpackad med glada människor från hela världen. Jag vill ha snö på julen men för den här semestern kan jag göra ett undantag. För några dagar sedan blev jag så fruktansvärt trött på matchningsprocessen att jag hade god lust att ta mina sparade pengar och lägga de på en spontanresa till Australien istället. Ibland har jag såna stunder.

Det lättaste hade varit att ställa in allt. Men man kan liksom inte göra så med drömmar. En dröm ska inte vara lätt att uppnå, så om man ger upp när det blir jobbigt så kommer man bara ångra sig efteråt. Vara au pair kan man bara vara upp till 26 års ålder, så det är nu eller aldrig. Skulle jag känna att det inte alls är min grej så är det bara att spara ihop pengar till en flygbiljett och dra hem. Inge mer med det. Australien kommer finnas kvar. Och ska jag åka dit så vill jag ju ha någon med mig. Svårt att övertala någon om det dock. Det är mycket pengar som ska sparas ihop till en sån resa men jag tycker det är värt det. Jag har känt en energi i hela kroppen sen flera år tillbaka att jag måste ta mig från min hemstad. Jag vill resa, bo utomlands och se saker med egna ögon istället för att bara googla. När man väl kommer ut i världen så brukar man inse att det inte är så mycket mer speciellt än sitt hemland. Så kändes det både i London och Paris för min del. I slutändan så är vi alla helt vanliga människor som bor på en och samma planet. Men det finns saker att se i andra länder som inte går att se hemma. Och det är lätt värt att resa för att uppleva detta så man kan stilla sin nyfikenhet och sen åka hem igen. Det är ju nu man ska göra allt detta. Jag tänker inte vänta. Och det är av just den anledningen som jag vill bli au pair. Den där irriterande, skavande känslan av att vara fast på ett och samma ställe kommer snart vara över. Äntligen. Ett halvår kvar, sen drar jag.