Igår hade jag en riktig skitdag kan man väl säga. Just nu har jag två stora arbeten att skriva i skolan. Meritportföljen, där man ska förklara hur man vill arbeta som lärare när man har tagit examen. Kul uppgift tycker jag... om jag bara kan komma igång med den!! Examensarbetet står i vägen. Det är mest bråttom med examensarbetet och jag har haft sån otur med det. Man ska egentligen skriva den i ett par men min skrivpartner var tråkigt nog tvungen att ta studieuppehåll, sedan hade jag fyra veckors VFU (praktik på förskolan). Då hade jag tänkt skriva på ex-arbetet under helgerna, men vad hände? Jo jag var magsjuk två av helgerna. Helt utknockad. Sedan dess har det varit väldigt svårt att motivera sig själv att börja skriva något. Jag hade inga frågeställningar klara förrän förra veckan då jag hade möte med min handledare i Eskilstuna. Nu har jag äntligen något att gå på. Igår skulle jag egentligen ha skickat in en stor del av arbetet till henne, men då fick jag plötsligt reda på att farmors vårdare trodde att hon skulle dö snart. Inte fick man någon större lust att plugga då inte. Hon har haft en vårdare som vakat hos henne inatt och jag har varit beredd att åka dit, men idag verkar det ha lugnat ner sig lite. Hon har nog inte långt kvar, men nu har jag i alla fall fått tillräckligt med ro för att kunna plugga. Jag tar lite åt gången.
Jag har accepterat sedan länge att jag inte kommer ta examen samtidigt som mina klasskamrater för jag har en matematikkurs kvar som jag inte kommer hinna få godkänt på. Men jag är helt lugn med det. För ett år sedan trodde jag att jag skulle ha typ tre kurser till underkända vid det här laget, så det här är faktiskt något jag är glad över! Just nu väntar jag på resultatet på två tentor. I december ska jag skriva två tentor till. Och så ska jag såklart skriva meritportföljen och examensarbetet. Att ta på sig pressen att försöka klara av matematikkursen samtidigt som allt det är bara korkat. Så den får vänta tills vårterminen helt enkelt! Om jag inte hinner klart med den innan USA så tar jag igen den när jag kommer hem. Jag har inget emot det faktiskt. Tokälskade vår matematiklärare så har gärna fler lektioner med henne. Hon är den enda som har fått mig att fatta vad jag håller på med när jag stirrar mig blind på ett mattetal. Vi behöver fler som hon ute i skolorna.
I helgen ska jag ha min andra intervju med en familj. Känner ingen brådska med att tacka Ja till någon än som sagt, blir matchad konstant med nya familjer. Ibland tackar de nej, ibland tackar jag nej. Men den här familjen är en av mina favoriter hittills!
Ett liv fullt av måsten slutar ofta med ett enda - borde ha gjort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar